Någon timme innan matchen svämmas området mellan tunnelbanan och Råsundastadion över av människor. Över deras huvuden följer polisen rörelserna, från sin helikopter. Enligt Lars Thurfjell, biträdande polisinsatschef under kvällen, arbetar cirka 200 poliser operativt med matchen. Länken som finns mellan polis och arrangör är en oerhörd framgång, anser han.

– Samarbetet fungerar bra mellan poliser och ordningsvakter. Vi strävar alla efter samma sak; tryggheten för tredje man, men förut var det ”vi och dom”, säger han.

Säkerhetsarbetet utgår från den minimala ledningshytten, där polisen sköter kameror och övrig teknik och dit rapporter kommer från platschefen för ordningsvakterna som befinner sig på planen. Högst i hierarkin är kommenderingschefen, som är polis, och det är hon eller han som fattar de strategiska besluten.

Räddningsledaren kommer från räddningstjänsten, och har befäl över brandvakterna. Två representanter vardera från SEAB och AIK tar hand om allt som faller under ”alla och envar”. Kartor över läktarna är viktiga för att snabbt kunna dirigera om publikvärdarna i grupper som kallas lok, mellan läktarraderna. All kommunikation sker med hjälp av avlyssningsfria radiokanaler.

Önskat säkerhetsresultat
Högriskmatcher som denna kräver mer personal än ”vanliga” matcher. 80 av SEABs publikvärdar är på plats, förstärkta med cirka 60 personer som visiterar alla besökare. AIK har ungefär lika stor säkerhetspersonal. Därtill kommer Råsundas egen kommendering, vanligtvis ett 40-tal, men idag dubbelt så många. Säkerhetssamordnaren Helena Carlsson är en av fem personer i SEABs ledning, och hon samordnar SEABs personal. Nu förflyttar hon sig vant mellan köerna av supportrarna utanför Råsundastadion som väntar på att bli visiterade, men stannar för att hjälpa en ung pojke som fastnat med foten i tunnelbanetrappan, och vars fotbollskväll slutar i en taxi sedan en sjukvårdare plåstrat om honom.

– Idag hoppas jag på oavgjort, helst 1-1 under den första halvtimmen, och sedan inga mål alls. Mindre bra, ur säkerhetssynpunkt, blir det om ställningen är 2-1 och ett mål döms bort, till exempel, upplyser Helena Carlsson.

– Om ett domslut är orättvist i förlorarnas ögon, så är det risk att det smäller rejält. Men vi har kompetensen, även för att hantera en 5-0 situation. Alla är mentalt förberedda, och taggade till tänderna, säger hon vidare.

Plötsligt kommer en rapport från ledningshytten över radion att rivaliserande supportrar plockar sten. De ridande poliserna är snabbt där och börjar ”säcka in” dem. 40 ordningsvakter ställer upp sig på led längs Solnavägen, och lyckas därmed avstyra bråket.

– Sådant här går inte att öva. Vi tittar på videoinspelningar från matcher och känner oss fram, säger Helena Carlsson.

Farlig pyroteknik
Direkt under ledningen finns platscheferna. Ikväll har SEABs vd, Abbe Törsleff, själv tagit rollen som den livsviktiga länken mellan spelplanen och ledningshytten. Från delar av ”klacken” skränas kommentarer över spelet och många visar med gester och minspel när spelare eller domare i deras ögon gör fel. Stämningen är bitvis skrämmande laddad. Rök från de Bengaliska eldarna sveper in stadion i en rödaktig dimma, då och då kommer också blåa och gula pustar.

– Inte alla som eldar har ont uppsåt, för många är det en del av festen. Matchen kan vara urusel, men det blir ändå en stor upplevelse. Men det händer allt som oftast att astmatiker reagerar på den här röken, därför är sex sjukvårdare – som är ambulanssjukvårdare och liknande till vardags – på plats ikväll från SEABs sida, AIK har lika många. Två läkare finns som tillkallas om sjukvårdarna anser att det behövs, och publikvärdarna utbildas alla i första hjälpen, säger Abbe Törsleff.

Brandskydd är en lika viktig i evenemangssäkerheten. Under en match 2005, fattade det eld i två personers flisjackor. Tack vare det systematiskt uppbyggda brandskyddsarbetet, blev skadorna lindriga.

– Publikvärdarna har 1-kilos brandsläckare i bältena. Tre brandvakter är placerade längst ner vid staketet. Två vattenslangar med högt tryck finns i varje hörn, där också en brandvagn står med 12-kilos pulversläckare, förklarar Abbe Törsleff.

Panik på läktarna
Som Råsunda är byggt blir det svårt att utrymma om det är fullsatt. På Södra nedre och mellersta läktarna kan upp till 8 000 åskådare vistas. Enda sättet att evakuera på är till spelplanen. Ett mardrömsscenario som helt enkelt inte får inträffa, är en paniksituation; att en brand sprider sig under ett derby, eller att någon kastar in en tårgasgranat. Det senare hände under matchen mellan Örgryte och Djurgården på Gamla Ullevi 2005, men då var ytan öppen.

– Basen är att hålla alla trappor och avsatser rena, så att vi kan få upp släckutrustning. Loken lotsar besökarna. Vi går igenom rutinerna inför varje match; vilka grindar som ska användas vid utrymning till exempel. För personalen gäller att själva kunna hantera en sådan situation, så att de kan förmedla lugn i folkhavet, och hjälpa till. Tappar vi kontrollen i trapporna är vi rökta, avslöjar han vidare.

Marknad för kriminella
Alkohol och droger är ett stort problem. Det är ingen billig hobby att följa Djurgården på alla matcher. En grupp finansierar detta genom att sälja droger; främst amfetamin och kokain.

– Vi har identifierat fem personer, men det finns ett mörkertal här, 34 000 människor är en bra marknad, konstaterar han.

Arrangörsrätten ger rätt att neka entré om personen gjort något tidigare. Idag gäller detta
22 Djurgårdssupportrar.

– Men om personen lyckas ta sig förbi spärren, så kan vi ändå inte kasta ut honom, om han inte stör, förklarar Abbe Törsleff.

Enligt lagen om tillträdesförbud kan personer också anmälas till åklagare, och förses med tillträdesförbud. Då kan personen avisas från arenan och gripas av polis även om han inte ställer till med något där, just för tillfället.

”Handelsresande i våld”
Derbyt mellan AIK och Djurgården slutar oavgjort, som önskat, men säkerhetsarbetet är ingalunda slut här. Stämningen är fortfarande uppiskad, och det känns inte som en bra idé att ge sig ner i tunnelbanan. Dagen efter räknar Abbe Törsleff med att det var omkring 250 personer som ställde till med problem. 17 personer togs ut från läktarna som begått olika förseelser, fem av dem eldade.

– Bland annat fick vi plocka bort folk ur två trappor, berättar han.

Enligt Lars Thurfjell råder det ett mörkertal här.

– Det begicks en mängd brott efter matchen, bland annat ett 50-tal fall av misshandel på Frösundaleden. Men få anmäler detta till polisen, berättar han.

Inom ”firmorna” finns ett genuint intresse för fotboll, och supportrarna håller på ”sina” lag. Polisen har blivit duktiga på att identifiera och plocka ut ”firmornas” ledare och kretsen runt dem.

– Men det finns en svans, till stor del bestående av yngre förmågor, ett slags ”handelsresande i våld”, som följer med dit där det bjuds fighter. Rekryteringen sker på skolor och på nätet, och är tyvärr god bland de yngre. I de här grupperna har våldsstrukturen glorifierats, och de alternerar inte sällan mellan de olika klubbarnas emblem, säger Lars Thurfjell.

Han vill ha en utveckling av lagstiftningen som gör det möjligt att förebygga och stoppa den här rekryteringen.

– Budskapet ska vara ”gör bort dig så kostar det”, säger han, och jämför med de mycket hårdare lagarna som finns tex i Storbritannien och Holland.

– När det holländska laget Utrecht spelade en match här följde polisen med. Med hjälp av kamerorna på Råsunda identifierade de två personer av de 52 som satt på läktarna, som varandes avstängda. De åkte på flera års ytterligare avstängning, berättar han.